I ungefär 8-9 månader har jag hållit mig ifrån FM. Detta med motiveringen att jag inte hade tid. Nu har jag tid, och snabbt som ögat är jag fast igen.

Jag tror aldrig att det kommer komma ett spel som så totalt äter upp min tid som detta managementsim. Det går bara inte. För numera spenderar jag mina dagar med att svära över de inkompetenta britterna i Millwall. Och Emmy kollar på mig konstigt. Må så vara.

Okej, lista. Eller spontanberättelse i punktform. It’s all about the form these days…

Vi har flyttat! Minsann! Som vi har flyttat. En relativt liten tvåa i Johannesfred där vi trivs som fisk i vattnet. Det är totalt toppen.

Semester i stugan med allt som hör där till. Fiske, båtturer, mys framför brasan, läsandet av böcker, rädd katt, gin och tonic. You name it.

Tillbaka till staden, och fin kväll med Goran!

Något kortfattat, och helt utan att nämna att jag kom in på PAO i höst. Rock ‘n’ roll.

För att spinna vidare på ett framgångsrikt koncept så vill jag gnälla lite, och även klaga. Det är inte så att jag är missnöjd med hela min tillvaro – långt därifrån. Men jag är sjuk och känner mig utsatt.

Tanken var att jag skulle läsa en 10p-kurs på distans under sommaren för att säkerställa lite inkomst i form utav bidrag (eh, ja). Sagt och gjort så registrerar jag mig via Studera.nu, och tror att allt är fixat. inte minst när jag får ett brev hem där det står att jag är antagen. Dock så missar de att lägga in den lapp som sedemera skall skickas tillbaka för att bekräfta registreringen. Det tar ett par-tre dagar efter intromötet innan jag misstänker att det kanske inte bara var mitt inlogg/lösen som körde ihop sig. Skickar iväg ett mail till ansvarig och ber om att få bli registrerad. Idag får jag svaret. En vecka efter första uppgiften skulle vara inne. Så nu blir det inte någon distanskurs för mig. Fan också.

Som jag redan, vid ett fåtal tillfällen påpekat, så är jag sjuk som en räv. Så Emmy går omkring och flyttpackar och jag sitter/ligger mest och är allmänt ivägen och kass. Så hon är duktig och jag är kass. Vilket får mig att känna massiva skuldkänslor.

Jag är av principiella skäl avog mot att proppa sig full med mediciner så fort man känner sig krasslig. Gillar inte tanken med det hela heller, att samtliga piller som är till för att bota åkomma A i samtliga fall kan leda till biverkning B, C och D. Men nu har det varit dags att istället vika sig för det allmänna goda (läs: Emmys nattsömn) och börja ta hostmedicin för …hostan och Ipren för febern. De hostmediciner som har funnits på bud är båda utskrivna på sambon när hon tampades med ett jobbigt fall av lunginflammation.

Så. Nu är jag på väg till jobbet, dimmig som ett as i huvudet. Det kan bli precis hur bra som helst…

En gammal hedervärd tradition den senaste tiden på bloggen är att jag klagar. Så varför inte fortsätta på inslaget spår?

Jag är sjuk som en räv och ska samtidigt klämma in flyttpackning i ekvationen. För nu är det en vecka kvar till flyttlasset går norrut till Stockholm. Något som ska bli vansinnigt roligt och allt så. Men att flytta… vilket hästjobb. Den mängd ren skit som man lyckas ansamla är uppseendeväckande.

Ibland så är saker och ting precis alldeles så som det ska vara.

En regnig midsommar i Växjö tillsammans med älskade Emmy och Klara. Sprit och öl, skratt och mat. Jag tror att man kan sammanfatta vår treenighet som så. Det behövs inte mer för att kvällen ska bli lyckad.

Dessutom en exalterad Ernst som stolt påstår att korvparaden är vacker.  

Det är smärtsamt att skriva på tangentbordet. Höghöjdsbana = massiv träningsvärk. Överallt. I fingrarna också.

När goda vänner flyr fältet, och mer bestämt Slottsstaden aka SS så får man minsann se till att bloggen håller den klass som krävs.

Så, fler korta uppdateringar och mindre långrandiga funderingar. Ut med det gamla in med det nya.

Idag har jag:

Mått illa pga av allergi och värme, eller så är jag fortfarande bakis

Ätit massor med rostade mackor med marmelad och ost

Undersökt möjligheterna till att tanka hem alla 10 säsonger av Good Eatin’

Snart kommer jag:

Säga hejdå till Klara, tokdepp ahoy.

Jag orkar inte med jobbet just nu. Folk är ointressanta och jag vill mest be de flesta att fara åt helvete med deras petitessproblem. Det finns nada engagemang kvar, och än mindre intresse.

Jag tror att jag måste skapa någon form av incitamentsstruktur för mig själv. Annars så kommer inte mycket bli gjort nu på slutet.

Jag har hittat den ultimata gebortpresenten. Tyvärr så kan jag inte säga vad det är då den är ämnad till en person som jag vet hänger på bloggen.

Ville bara meddela det.

Hepp!